Hej Kjell-Åke 

                        Jag tog Anton Mattson med på några fisketurer i mitten på sjuttiotalet. Jag tror Anton var över åttio år.Han var pigg på förslaget och
                        tyckte det skulle smaka bra med lite nyfångad torsk. Jag talade om att båten drevs av en ångmaskin och att vi fick ta med oss ved
                        till ångpannan. Anton erbjöd sig genast att hålla med ved. 
                        " Ja har nåra meter böge som ä rysligt törrt, daj kann vi ta mä voss " !    
                        Han blev lite skeptisk när jag förklarade att vi bara behövde tre bärkassar.
                        " Kan daj räcka sa Anton " ?
                        Jag förklarade att båten inte var så stor. 
                        "Jasså, trodaj" svarade Anton

                        När vi kom ut till Vägga sken Anton upp när han såg att jag döpt min båt till " Boafall "
                        " Daj passar ju rysligt bra " sa Anton.

                        Efter en halvtimmes eldande och värmning av maskinen var det dags att ge oss iväg. Anton hade ett alldeles eget sätt att gå ombord.
                        Från bryggan kröp han på alla fyra ner på fördäcket och vidare ner i sittbrunnen. Det gick galant. Snart hade vi lossat tamparna och
                        maskinen sattes igång.  Knappast ett ljud hördes från maskineriet trots att vi ångade ut ur Vägga fiskehamn med fyra knop. 
                        Anton blev imponerad över att det gick så snabbt med så lite oväsen.
                        " Att daj kan gau mä tocka smau doningar " sa han.

                        Anton berättade att det, i hans ungdom, gått en liten ångbåt på sjön Halen.
                        Så förutom en lyckad fisketur blev det en liten nostalgitripp för Anton.
                        Rorgängaren är min före detta. granne Algot från Mörrum.       
                                                                                                                                                                               Hälsningar Sune Björnsson.

Tillbaka